holmenshistory

Jaha..då kom alltså spårvagnen som skulle ta oss till djurparken Furuvik! På den tiden då en annan va liten ..då var det bara Furuvik som gällde, inte Eskilstuna eller Kolmården.. de va för långt bort! och Furuvik låg ju perfekt till..nära Gävle och Uppsala.

Pass på sa farfar när spårvagnen kom! Vi hoppade ombord och farfar betalade fem kronor för sin biljett och två kronor för min..han bjöd mig,, fast jag hade lite pengar själv..som jag fått av tant Svea förstås, annars hade jag inte haft nåt.. för pappa måste ju se till att pengarna räckte till alla därhemma först och främst. Ja jag fick ju nån krona i böjan av sommarlovet, fast dom gick ju åt.
 
Det gick fort att komma fram.. endast 35 minuter tog det. Vi gick fram till entren och skulle betala, farfar sa.. en pensionärsbiljett.. tack! jaha tänker ni, är min farfar redan pensionär? ja året är ju 1967 och fast min farfar bara är 58år är han pensionerad på grund av mycket slit som ung och hans hjärtfel och sockersjukan förstås. Farfar gillat inte till och början med..att vara pensionär men han vändje sig med tiden.Och för min del så var det perfekt..en bästa kompis var han och en som visste och kunde jätte mycket.. lärde mig mycket om livet och även en massa tok å bus förstås. Perfekt...

Han betala mitt inträde oxå och vi fortsatte in i parken förbi det första stora djuret.. en giraff..hur stora är dom ! hur stora som helst.. giraffens huvud va ungeför lika lång som hela jag! värsta jag sett.

Sen kom vi fram till shimpansen hus där djurena sov och gropen där dom fick vara ute på dagarna, det var både pansarglas och staket runt alltihopa! och mitt i fanns det en massa rep och gungor å torkade träd med mera, som shimpanserna kunde leke i. Hur kunde någon av dom rymma ut därifrån tänkte jag.. och kom att tänka på min dröm tidigare. Så kom en skötare ut och berättade hur shimpanserna levde och vad tyckte om att äta osv.

Vi kollade och lyssnade en stund sen knallade vi vidare till nästa djur..det var oxå en massa apor fast dom var mycket mindre än shimpanserna. och dom verkade inte lika smarta som deras större bröder.

Så kom vi fram till tåget? Tåget undrar ni..ni åkte ju spårvagn och ni ska väl inte åka hem redan? närå..det här tåget går bara runt djurparken och det är pyttelitet..men en vuxen kan sitta uppe på taket på en vagn..då kan även dom få åka med  en runda.

Vi köpte varsin biljett och så bar det iväg. Lite barsligt kanske.. fast bra.. om man ville kolla in var alla grejor låg någonstans.

Vi åkte ner mot havet och där såg vi att det låg en gammal militär anläggning.. som var nerlagd nu.. men fullt utrustad.... dit måste vi gå tänkte jag..spännande att kolla in hur det var att bo och leva där i en bunker mitt i berget, under brinnande krig.

Tåget gick som sagt runt nästan hela djurparken och när vi kom tillbaka så hoppade vi av och innan någon av oss hade sagt nåt till den andra så gick vi ner mot havet.

Men farfar öppna munnen först och sa..såg du militäranläggningen där nere ! Ja sa jag..vi går ner medesamma och kollar innan det blir för mycket folk där..åsså knata vi på tysta tills vi kom fram till en ingång i berget precis längst nere vid vattnet.

Farfar gick ner först.. å jag strax efter. Där nere i berget var det gott om utrymme..riktiga rum och gångar var det. Jag gick fram till ett rum och kollade igenom en tjock glasruta .. innen i rummet fanns det en säng,ett bord en toalett,och ett klädskåp och så satt det en skyltdocka på en stol..fullt påklädd i militärkläder. Hmm lite läskigt såg dockan ut nästan som en riktig mäniska.

Jag gick vidare i bergs korridoren.. men ! vart tog farfar ivägen? Nästa rum var ett kanonrum..alltså där man sköt mot fiende fartyg ute på fjärden. Häftigt tyckte jag.. att kika i dom fina kikare som fanns där i rummet, man såg ju jättebra och långt bort i dom.
Sen vart det en jättelång korridor där det stod skyltdockor i naturlig mans storlek utklädda till olika militärer. Jag stod och kollade in en som såg väldigt naturlig ut..när jag tyckte att den blinkade med sitt ena emaljöga!  helt plötsligt rörde han oxå på ena fingret och nästan samtidigt höjde han högra armen..som han skulle slå mig i huvudet med näven.. jag höll på att göra i brallan, lever dockan eller?.. då hörde jag ett..mohaaa följt av ett ännu värre asgarv.. jag kände genast igen det.. det var farfars garv. Han kom fram från baksidan av skyltdockan och hade ett stort flin över hela ansiktet.

Nu vart du bra skraj va.. sa han fortfarande flinande. Ja sa jag.. du får inte skrämmas så förmanade jag.. ähh jag skoja lite bara sa farfar..och så sa han..  nu ska vi gå och kolla in björnarna och käka varsin frasvåffla med sylt å grädde tyckte han och smackade med munnen. Vi behöver få i oss lite energi..så vi orkar hela dan eller hur du.. sa han medans han klättra upp ur bunkern. Ja..jo visst tyckte jag. Typiskt farfar att på någon sekund gå från att skrämmas till att bjuda på våfflor, men snäll..de var han i alla fall.. fast han skrämdes i bland. Och vi har ju spöktåget och berg o dal banan kvar att utforska.. så kom igen nu.. vi drar vidare hörde jag han säga medans jag åxå klättrade upp.. strax bakom farfar,,upp ur berget.

Jag berättar vidare så fort jag få tid över..