holmenshistory

Djurparken..min sista stund är kommen tänkte jag, när dom basunerade ut i högtalarna att den älsta och största schimpansen hade lyckades med att smita ut ur sin bur och befann sig någonstans i närheten. Var försiktiga,gå inte fram till honom,sätt er i säkerhet..osv. Jag måste leta på farfar tänkte jag, för vi kom ifrån varandra när alla sprang runt i panik för att sätta sig i säkerhet undan för den stora farliga schimpansen. Och han var verkligen inte nåt att leka med, han hade ju fyra mans styrka i armarna så en annan skulle han ju kunna döda med en halvmiss. Hua.. jag måste gömma mig.. jag smög i väg bakom ett hus,  såg inte till farfar, vart sjutton hade han blivit av.

Jag kom in i ett skogsparti och där växte det en massa enar och andra buskar! så jag tänkte att här hittar han inte mig, shimpansen alltså, precis när den tanken for genom huvudet så kände jag något hårigt mot mitt ena ben. vad var det..shimpansen, nu döörr jag, jag skrek som en galning aiii, iiihh, hjääälp. plötsligt hörde jag farfars röst , fast den lät som den kom långt bortifrån. Varför ligger du här å skriker som en galning för? sa han och tog på mig med sin grova håriga arm, det var den jag hade känt mot benet innan jag vaknade till ordentligt.Det är dags och kliva upp nu om du ska med till Furuvik. Jag låg alltså i tant Sveas hos i Gävle. Phuu..jag hade drömt alltihop, jag var alldeles svettig men nu var jag inte rädd längre och hade börjat lugnat ner mig. Vilken tur..att det inte var på riktigt, den här gången i alla fall.

Rappa på nu och kom ner å käka frukost sa farfar medans han klampa ner för trappan. Jag for in på badrummet och borsta tänderna och tvätta av ansiktet snabbt som bara den. Klar nuu! ropade jag samtidigt som det var min tur att klampa ner för trappan.
Tant Svea tittade upp på mig när jag stormade in i köket, vad håller ni två på med frågade hon? och tittade fram och tillbaka på farfar och mig! först en massa skrik sen klampar ni ner för trappen som en hjord elefanter!
Ja.. hmm vi ska ju till Furuvik idag och jag ville få fart på Per urskuldar sig farfar.
Å jag måste ha drömt nåt!  svarar jag fort innan Svea hinner fråga farfar nåt mera. Ja, ja ni båda är väl bara lite upp spelta säger hon utan att ställa frågan till oss, utan mer som ett svar till sig själv.
Men sätt er tillbords och ta för er medans jag hämtar Henry. Svea kommer tillbaka ganska snart med Henry i hasorna.
Vi käkar goda mackor och jag dricker varm choklad medans farfar och Svea dricker kaffe och Henry får sitt morgon te. Skaru med till Furuvik Henry! frågar farfar, näh idag är det bridge hos Kalle en gata upp härifrån! Bridge! säger farfar.. va e de för nåt ? fast farfar mycket väl visste vad bridge va för nåt. Det är ett trevligt kort spel svarar Henry. Ja kortspel det var nästan det enda Henry gick ut för.Fast farfar gillade inte bridge. Okej då blir det bara du och jag Per sa farfar, om inte du syrran vill följa med sa han och kollade på Svea. Nej tack svarade Svea, mina bena orkar inte trava runt där längre, men tackar som frågar sa hon. Jag har nog sysselsättning här hemma ska ni se säger hon.

Ta spårvagnen vetja föreslår Svea, precis när vi ska gå ut genom dörren. Spårvagnen avgår alldeles i närheten, bara två gator ner härifrån och ni kommer ända fram till ingången till parken. Det låter bra tycker farfar å jag. Tack för tipset hördudu svarar farfar. Vi går nuu.. säger jag otåligt, japp.. kom igen svarar farfar.
Innan vi går ut från gården frågar jag farfar, du tog väl din medicin?  Jadå svarar han, den här gången kom jag ihåg. Men tack för att du frågade. säger han i nästa andetag.
Vi knallar ut genom grinden, jag vänder på huvudet samtidigt och ser då Svea som står på trappen och vinkar åt oss! Jag höjer på armen och vinkar tillbaka, säger åt farfar lagom tyst så hon inte hör, att han ska göra detsamma.. han vinkar lite förstrött med höger hand. Farfar hade svårt på den tiden att visa känslor, det vart lite bättre när han blev äldre. För när han var på barnhem fick man inte vara känslosam, då fick man bara mera stryk berättade han för mig. Usch så dumma dom var där, tyckte jag.

Vi kom fram ganska snart till spårvagnskuren, därifrån vår spårvagn ska gå mot Furuvik. Jaha där kommer spårvagnen redan, he, he bra tajmat av oss flinar farfar.



Slut i rutan för i kväll..fortsättning följer.