Farfar å jag och ingen raggarbil ännu
Tjena
Idag ska jag berätta om en episod som jag var med om tillsammans med min farfar år 1965 å jag är tio år.
Jag bodde varje sommarlov hos min farmor och farfar i deras hus som farfar byggde 1942.
Han dog tyvär alldeles för tidigt, han vart 77år men medans han levde så hade vi skitroligt ihop, han var som Åsa Nisse hittade alltid på en massa tok.
Den här dagen skulle vi spränga en stubbe som var i vägen tyckte farfar. Vi gick ner i källaren och hämtade en dynamitgubbe och lite stubintråd, sen borrade vi ett hål i stubben och pulade ner dynamiten i hålet, sen satt farfar dit en kort stubintråd i dynisen.. 15 centimeter mer behövs inte sa han för tråden kostar ju pengar den med och slösa de gjorde han aldrig, för han hade vuxit upp på barnhem och visste vad fattigdom va för nåt.
Jag fick äran att tända på, farfar ställde sig bakom ett träd 10 meter bort och han sa åt mig att springa till han fort som fan när jag hade fått fyr på tråden och det gjorde jag.
Precis innan det smällde kom en räv och gick förbi bara en liten bit därifrån, jag hann säga till farfar.. titta en räv! Sen small det utav bara helv... det skaka i trädet som vi stog bakom och det ringde lite i öronen.
Men stubben var ett minne blott.. bara ett hål och lite trä stickor var kvar där stubben hade legat, men räven då tänker ni! jodå den klara sig för farfar såg hur den drog iväg som en raket över åkern och han springer nog fortfarande sa farfar och garvade som bara den.
Ja så kunde det gå till när farfar och jag greja lite, jag kanske berättar någon till historia om oss lite längre fram vi får se.
Hörs igen från mäniskan,pappan raggarn
