holmenshistory

Tjena

Året är 1967 det är sommar och jag är 12 år. Farmor undrar om inte farfar och jag kan ta bussen in till Uppsala och handla. Jag kutar och frågar farfar.. jodå säger han, vi tar båten.
Jag kutar tillbaka till farmor och talar om för henne att det går bra! vi fixar det. Farmor skriver nota så vi vet vad vi ska handla.
Farmor kommer ut med notan på gården där farfar och jag håller på att lasta skottkärran med nödvändiga grejor till båten såsom extra ankare, fendrar, lina  och fotogenbrännare till kultändningsmotorn.
Farmor säger till farfar ska ni inte åka och handla åt mig, jodå säger farfar men vi tar Tuffa Viktor istället det är mycket roligare än och skvalta på den där gamla bussen ända in till stan.
Farmor suckar lite men säger åt oss att vara försiktiga och frågar samtidigt om farfar har tagit sin spruta för han har diabetes.. jodå det är fixat, ropar han halvägs på väg ned för vägen.. men dina tabletter då undrar hon.. har dom i fickan skriker han tillbaka, den medicinen har han för sitt hjärtfel, ingen fara viskar han till mig.. det rusar bara lite ibland lugnar han.. så vare slut snackat om det.

När vi kommer ner till sjön har vi precis gått förbi huset som farmor föddes i och som hennes pappa byggde på 20 talet, i huset bodde då farmors bror Bertil. Som är en av två yrkesfiskare på ekoln.
Så lasta vi över alla grejor i ekan för Tuffa Viktor ligger en bit ut från land för han skulle ta i sjöbotten annars.

När vi är framme vid stor båten så lastar farfar över alla grejor och hoppar över själv också, jag ror fram och binder fast ekan i bojen som Tuffa Viktor ligger förtöjd i.
Det går ganska fort att värma upp tändkulan.. när den är glödhet så pumpar farfar i bränsle och rullar i gång motorn med hjälp av ett stort svänghjul.. tuff,tuff säger motorn när den hoppar igång i ett moln av rök och det kommer rökringar ur avgasröret som står rakt upp genom hytten.
Resan går bra hela vägen till Uppsala, första biten på sjön som heter ekoln fram till Skarholmen tar ca  en timme, sen tar det nästan lika lång tid i fyrisån upp till hamnen i Uppsala, där vi lägger till vi kajen utanför tullhuset.

Det har mulnat på så farfar tar fram en gammal plåtburk som han lägger på avgasröret.. ifall det skulle börja regna säger han.
Vi knallar iväg och handlar allt på notan, det är fixat på en timme, men nu har det börjat spöregna så vi springer till båten och får in kassarna i hytten som skydd för regnet.

Vi sitter båda två i hytten medans tänkulan värms upp, det ryker lite därinne men är mysigt ändå.
Så är den uppvärmd och klar för start, farfar öppnar luckan i taket på hytten så han kan ställa sig upp för att få bättre kraft när han ska rulla igång svänghjulet och starta motorn, den går igång på första startförsöket med en djäv.. smäll och vi ser båda två kaffeburken flyga i luften högre än högsta träden i stadsparken, för att sen ramla ner i fyrisån och den sjunker innan vi hinner göra nåt. Farfar garvar så att han håller på att smälla av.. vi glömde visst att ta bort kaffeburken från skorsten skrockar han och har sen ett flin på munnen hela vägen hem.

Resan hem går bra, men vi får sitta i hytten hela vägen för det spöregnar.. det lättar när vi når land och när vi förtöjt och lastat över allt i ekan så har det redan slutat regna.

Farmor står i dörröppningen när vi kommer med skottkärran full med båtgrejor och matkassar, hon hade varit lite orolig.. för det hade ju blåst och regnat och sen förstås, var hon ju alltid lite rädd att farfar skulle bli dålig när vi var ute på våra upptåg.. men,men ingen fara sa farfar alltid.. då glömde hon nog bort det för hon börja plocka med varorna som vi köpt istället.

Japp det var allt för denna gång.. Hörs från raggarn, mäniska och pappa