fortsättning på Gävle resan
Kliver av precis framför en fontän med en jätte staty i.. som ska föreställa näcken..tala farfar om.. och som har en jättestor snopp! jag pekar på den och säger till farfar kolla vilken snopp han har.. farfar kollar och utbryter.. ja det var en redig en! mm.. säger jag, så var det slutsnackat om den.
Vi löser biljetter till Gävle på tågstationen, farfar betalar åt mig, jag bjuder sa han..tack,tack sa jag två gånger för att visa min uppskattning. Tåget ska gå om bara 20 minuter så vi letar på rätt spår och tåg och hoppar på.
Vi sätter oss vid ett bord där det är ledigt närmast fönstret på båda sidorna. Bra tycker vi, för då kan vi kolla ut, utan att sitta och sträcka på oss. Jaha då ska vi åka tåg också! det var länge sedan säger han. Förra gången jag gjorde det var när jag vart inkallad i det militära och fick åka tåg till Värmland, där jag fick göra min beredskap för det var ju andra världskriget då. Min dotter Elvy hann nästan bli två år innan jag fick se henne.
Lumpar tiden kan jag berätta många historier om, om du vill förstås sa han. Ja gärna sa jag för man lär ju sig mycket av dom som är äldre, plus att det är roligt att lyssna på dig när du berättar säger jag. Va bra tycker han då ska jag berätta en massa tokigheter för dig men inte idag utan det får jag göra framöver.
Näh nu är jag sugen på en kopp kaffe och en äggmacka säger farfar och sträcker sig efter matväskan, än du då..är du sugen, ja tack säger jag det skulle sitta fint med lite varm choklad och en macka.
Vi fikar och smackar på mackorna medans tåget börja röra på sig norrut.
Hördudu Per säger farfar mitt i en tugga, ska vi skoja lite med konduktören! Hurdå undrar jag. Jo du tar biljetterna och jag lossas som jag inte har någon biljett. Men ,men då kanske han blir jätte arg säger jag , ähh jag såg han när vi klev på och han såg så butter ut säger farfar,han måste piggas upp lite. Jag får biljetterna och stoppar dom i fickan medans farfar förmanar mig att va tyst så länge konduktören pratar med han.
Jag har lite svårt att sitta still men till slut kommer kontuktören och stannar precis där vi sitter. Biljetterna tack säger han väldigt myndigt.Jag har ingen säger farfar! VA.. skriker konduktören..vad säger du! har du ingen biljett? Näh säger farfar igen, nehä då är det bara att följa med mig säger konduktören, för på mitt tåg ska ingen tjuvåka!
Men så tittar han plötsligt på mig och säger änn du då pojk, ja, jo, stammar jag, jag har biljett. Få se säger han,
jag plockar upp en biljett som han nästan sliter ur handen på mig och börjar syna den ordentligt. Ja den här var ju rätt och riktig utbrister han nästan lite besviket. Farfar blinkar till mig och nickar lite med huvudet och formar läpparna till ett brra... Ja men du får följa med mig säger han och vänder sig om till farfar. Jag blir lite orolig att han verkligen ska ta med farfar och sätta honom i buren så jag skriker rakt ut, häärr.. är en till och visar farfars biljett för konduktören. Han synar den väldigt noga och utbrister vänd åt farfars håll, jaha vad är det här då! frågar han undrande. Det är en tågbiljett säger farfar å småflinar lite. Konduktören har nu blivit ganska röd i ansiktet, va för sa du att du inte hade någon biljett då undrar han. Farfar säger då med lugn ton, jag hade ju ingen, pojken hade ju den! Då vänder han sig till mig och stirrar på mig en stund.. men du då.. varför saru inge?
Du frågade bara om jag hade biljett inte om jag hade farfars oxå säger jag. Farfar garvar lite tyst och säger samtidigt till konduktören, du får försöka bli lite snällare och inte vara så barsk! så ska du se att folk blir snäll mot dig oxå avslutar han. Bahh.. säger konduktören och traskar vidare.
He.he det där gjorde vi bra du å jag, nu kommer han nog tänka efter hur han ska vara mot sina medmäniskor i fortsättningen.
Tåget dundrar på och vi har redan paserat Månkarbo och närmar oss Tierp där det ska vara ett kortare stopp.
Nä nu måste jag bre mackor tills i morrn å sen hoppa i säng.. fortsättning följer vilken dag som helst..Holmen.
Moohahahaha jag döör!! Fan va kul! Jag skulle aldrig ha vågat göra så tror jag!