holmenshistory

Rappa på nu säger farfar och knatar på förbi alla påstlådor som sitter i en lång rad på en bräda cirka 300 meter från farfars hus. Det är bara två kilometer till busshållsplatsen, men det känns som  flera mil när man är liten.
Vi går tysta bredvid varandra ett tag, men farfar brukar inte vara tyst så länge, ivarje fall inte när han och jag är ihop. Såå plötsligt halvskriker han djä,,,,, där åker ju bussen ifrån oss.. och jag som bara når upp till magen på farfar skriker oxå, fast i falsett... neej...eii det får den inte, jag hoppar upp och ner för att se bussen, men jag ser ju inte ens landsvägen där bussen ska åka för det är ju högsommar med högt gräs och buskar med mera och då ser man inte så långt.

Farfar säger.. ähh vi tar grisbilen istället, för den kommer snart och den ska ju ändå in till Uppsala så vi får säkert åka med. Jag såg nog ut som en fågelholk, för när han tittar på mig sa garvar han så härligt som bara han kunde.
Ähh jag skoja bara säger han, det är ingen fara.. bussen har inte alls åkt förbi, jag skoja .. ja det gjorde farfar ganska ofta, men man var aldrig helt säker på när han skojade.. förutom då han garvade rakt ut, men när han inte gjorde det , då vart man väldigt osäker.. skoja han eller??

Jaha så var vi framme vid busshållsplatsen, den låg precis vid en gammal skola som min farsa hade gått i och kyrkan låg oxå där med klockstapel å allt, och titta man lite åt höger från hållplatsen sett, så såg man den fina Dalbyviken och Hammarskogs herrgård. Så kom då bussen, farfar klev på och jag var efter han i hasorna för att inte bli ifrånåkt.

Farfar betala och sa åt mig att gå och sätta mig, jag kommer aldeles strax sa han men först skulle han prata med chaffisen en liten stund.
Jag satt mig tillrätta mitt i bussen, det var bara en gammal gumma och två tjejer längst bak i bussen förutom farfar och jag som åkte med . Men vi hade många stopp innan vi kom fram till Uppsala stad, så mycket kunde hända på den tiden.
Vi hade bara åkt två kilometer innan bussen stannade igen, jag kände igen mig, stället hette Viggby, eller kanske Viggeby..
Och där bodde en bästa kompis till farfar, Pelle i Viggby hette han... ja han hette säkert något annat, men farfar sa alltid.. Pelle i viggby å jag.. vi hade roligt vi.. skrockade han när han berätta sina historier om Pelle å han. Återkommer till dom.

Nästa hållplats var på Tuna skogen, där stog en gammal gubbe som säkert skulle in till stan och veckohandla
för han släpa på en stor ful väska, och den skulle han nog fylla på med en massa konstiga korvar och säkert några flaskor pilsner tänkte jag, gubben steg på och betalade och satte sig på andra  sätet till höger om chauffören för på första sätet satt farfar, halvt på sniskan och snacka högljutt med chaffisen.
Så helt plötsligt hade vi kommit till Lurbo där det fanns ett ridstall och en massa hästhagar efter vägen, då visste jag att vi snart var framme.

Och bussen rulla på och snart var vi i Uppsala, farfar kom precis innan framkomsten till stan, till vårt säte och utbröt
f-n djä .. va fort det går nuförtiden att komma till stan.. annat var det förr när en annan va liten dundrade han medans bussen svängde in till buss stationen.

Jaha.. måste sluta nu.. fortsättning följer i morrn eller någon annan dag.. hörs Holmen.