holmenshistory

..jomenvist fortsatte sjömannen vi var någonstans i syd atlanten och det var fortfarande mörkt ute, jag hade precis vaknat av ett svagt läte, det måste ha varit något eller någon utanför båten på babords sida. För vi som var unga och inte hade någon högre titel, vi fick våra platser längst ner i båten på babords sida. Jag som var skeppspojke skulle vakna först av alla, och det gjorde jag även denna gång, Sprang runt som en tok och ruskade liv i alla som fortfarande låg och sov. Skynda vi måste upp på däck, det är nåt som inte stämmer, halvt om halvt väste jag, samtidigt som jag tyckte att det lät alldeles för högt.

Vi smög upp på däck genom en hemlig lucka och kom upp vid midskepp, först såg jag nästan ingenting men så vande sig ögonen vid det halvskumma ljuset som var där uppe. Jag såg att det låg änterhakar på relingen lite varstans, aha.. tänkte jag, det var det ljudet jag hörde, alltså när änterhakarna hade kastas upp och greppade tag i relingen så lät det ju obenhörligen. Jag smög frammåt och kikade mellan några grova tampar. Jodå visst var det främmande folk på båten, och inte vilka som helst..det är ju pirater. Det vart ganska snart fullt slagsmål, både med svärd och andra tillhyggen. Vad ska jag göra tänkte jag, jo jag måste leta på kapten och fråga vad som är allra viktigast att göra för min del, för lilla jag skulle ju inte ha en suck mot sådana råbarkar till män.

Fick just  syn på kapten,viftade och försökte få hans uppmärksamhet.. men det var någon annan som hade sett mina viftningar före kapten. Jag såg nåt som blänkte till vid sidan om mig och fick upp min ena arm som skydd för ansiktet. Det sved till utav bara den i armen, jag var träffad, dumt nog reste jag mig helt upp och fick då piratens svärd spets i ena ögat. För han stod ju kvar och vifta med sitt svärd och nu skrek han oxå till kapten, att alla skulle ge sig annars skulle jag få smaka svärdet igen fast riktigt ordentligt.

Så gick det till när jag fick mitt ärr på armen och min lapp för ögat.. ja jag vart inte helt blind påt sa sjömannen , men jag andvänder lapp för det mesta, när det är ljust ute för jag vart så känslig för ljus påt avsluta han.

Men protesterade jag, vad hände med alla andra och båten och, och, piraterna stammade jag. Jo det gick bra till slut, kapten gav dom nästan alla pengar vi hade med oss , för att rädda mitt skinn och alla andras förstås. Men vi fick behålla livet allihopa, det var ju det viktigaste, men oxå båten och lasten. För när dom fått pengarna så stack dom lika fort som dom kom.

Resten av resan gick bra. Och jag fick stanna i land ett tag när vi kom fram. Men det fick räcka med två veckors vila, för sen skulle skeppet ut på seglats igen, och jag behövde inte ens gå till kapten och fråga om jag kunde få mönstra på, för han kom till mig på hospitalet och frågade mig istället. Det hörde inte till vanligheterna att en kapten gjorde så men han tyckte att jag hade gjort ett så bra jobb på vår senaste resa så han ville ha mig med på nästa.

Ja tacka för det.. svara jag , vart bär det hän den här gången då undrade jag. Vi ska ända till Kina och göra affärer svara kapten , det ska bli spännande tyckte jag.

Ja och det var inte den sista resan vi gjorde ihop. Utan vi fortsatte att segla ihop i ytterligare nästan femtio år.
Och jag kanske kan fortsätta min berättelse en annan gång sa sjömannen för nu måste jag fortsätta och ni skulle väl hämta strömmingen innan klockan fyra ? eller!
Va sa farfar, hur mycket är klockan då, frågade han samtidigt som tittade på sin egen klocka.

Hon är ju halv fyra vi måste skynda oss , tack så mycket för din gästfrihet och vi hoppas att få träffa dig igen säger farfar samtidigt som han reser sig. Vi tar varandra i handen som tack, sen klättrar vi ner till kajen och halv springer till fiskeboden. Vi kom dit i tid och fick ut paketet med dom färska strömmingarna. Går hemmåt med raska steg, farfar tjoar när vi stiger in i hallen till Sveas hus, här vare färsk strömming .. Svea kommer ut och möter oss i hallen,  det var värst va ni är uppåt då säger hon,och i samma andetag frågar hon, men var har ni varit så länge. Farfar säger.. tittat på båtar nere vid hamnen och pratat med fiskargubbarna, jaha svarar Svea det var väl trevligt, jadå svarar farfar medans han tittar på mig och blinkar med ena ögat.

Per..näh nu måste du ringa farmor Tyra och tala om att allt är bra med er säger tant Svea, ja just det inflikar farfar..gör det så blir hon glad.. och lugn förstås.. det hade jag ju alldeles glömt muttrar farfar lite tyst för sig själv.

Ja det var allt för denna gång.. hörs snart igen// tjena