holmenshistory

Nästa station Tierp stopp i 5 minuter hojtar den barska konduktören, fast inte lika argt längre.. hmm farfar hade nog rätt.Konduktören kanske redan hade börjat tänka sig för och bli lite snällare, det lät så i alla fall.
Farfar sa vi stannar i kupen men vi kan öppna fönstret och titta lite för på 5 minuter hinner vi inte göra nåt. Bra tänkte jag.. så vi inte blir från åkta.
Vet du varför kråkorna flyger på rygg över Tierp sa han?  näh svarar jag, men tierpan i skolan säger att det är för att tacka gud. Nähh det är för att slippa se eländet säger han..å börja skratta så där härligt som bara farfar kan, å då börjar jag oxå skratta.Det kliver av några..kanske 5 stycken men det kliver på några flera, dom har väl lessnat och vill bort säger farfar och drar ner fönstret.

Så rycker tåget igång och har snart full fart igen. Stora åkrar fladdrar förbi och en å annan lada hinner man också se.
Och sen far vi förbi en stor skylt med en massa djur på, apor, elefanter,och giraffer, vad är det för ett ställe frågar jag! Det är ju djurparken, furuvik säger farfar och du har varit där en gång för länge sedan. När då? frågar jag för jag kommer inte ihåg det. Du var bara lite drygt ett år den gången meddelar han. Inte undra på att jag inte kommer ihåg det då! svarar jag. Vi kan kanske åka dit någon gång du å jag... jaa det gör vi skriker jag innan han hinner prata klart, för det skulle ju vara så kul att se djuren när man är lite större kommer ihåg nåt.

Nästa ställe heter Skutskär, talar farfar om och där ger du tusan i att öppna fönstren för det luktar f-n där.. ruttet ägg eller nåt liknande fy.. fnyser han.
Han berättar vidare att dom gör sulfit eller sulfat till pappersmassa där, det är därför det luktar så.
Vi kände lite lukt genom ventilen men det var inte så farligt.. som en liten fis bara.

Så helt plötsligt börjar tåget sakta ner, vi är nog framme alldeles strax säger farfar, å det var vi.
Konduktören gastar ut.. Gävle station nästa.

Vi hoppar av och jag följer farfar som en igel så jag inte ska tappa bort han.
Hänger du med frågar han, jarå svarar jag.. ingen fara. Hur långt är det till tant Svea undrar jag! Det tar väl en kvart till tjugo minuter att gå svarar han.
Men så ser jag att farfar vinglar till och ser lite blek ut i ansiktet, kan vi inte sätta oss här på bänken ett tag så jag kan vila benen säger jag, fast jag inte är trött utan bara orolig för farfar.Ja en liten stund går väl an, klockan är ju inte så mycket än avslutar han.
När vi sitter där och filoseferar så kommer jag påt.. farfar frågar jag lite försynt, har du tagit din medicin?

Nä just djä.... svarar han, det skulle jag ju ha gjort när vi fika och åt mackan. Men jag har inte bara glömt det, utan glömt att ta med alltihop, vilket elände.. men så tar jag ryggan och rotar runt lite i den och visst i botten hittar jag nåt... och håller upp en påse med dynamit pillren, ja det är nitroglys.. nånting för hjärtat och både diabetes pillren och hanses insulin med spruta å allt. Morsan du är en ängel utropar han och han mena förstås farmor.
Farfar tar en halv macka och ett piller, det räcker för att han ska pigga på sig. Och efter bara en liten stund skojar han igen.. tur att det inte var nåt med pumpen.. fast det är klart morsan hade ju lagt ner dynamiten så det hade inte varit någon fara, för dom är det drag i. Han mena förstås den där nitroglys.. som man lägger under tungan,
det bara smäller till, så är pumpen i takt igen säger farfar. och pumpen det är ju själv hjärtat det.

Ja va bra hinner jag precis säga när en skitfin kolsvart cheva 55: stannar vi röd ljuset alldeles framför oss. Kolla vilken fin amerikanare säger jag och stirrar på den med öppen mun. Mmm.. säger farfar,fint ljud. Han gillar båtar,  motorcyklar och gamla traktorer mycket mera än stora amerikanare, men bra att han gillar ljudet i varje fall tycker jag. För när jag blir stor ska jag ha en amerikanare det har jag bestämt, en cheva ska jag ha.

Jaha så knatar vi vidare, efter en stund frågar jag, är vi framme snart? Japp här är det säger farfar och öppnar grinden till ett stort grått hus, det har tre våningar.
Farfar bultar på dörren och den öppnas nästan direkt, nämen är det du brorsan som kommer och hälsar på! vad glad jag blir säger hon och kramar om farfar. Och det här måste var Björns pojk eller hur undrar hon och tittar på farfar. Hur kunde hon veta det undrade jag men sa inget. Men vi tog varandra i handen och jag sa godag tant, ähh sa hon.. säg Svea det blir bra och så fick det bli.
Ni får kvarta en trappa upp sa hon för här nera ligger jag och ett rum har morbror för vi har ju båda svårt att gå i dom fördömda trapporna. Okej svarar vi nästan i kör och går upp till våra rum, farfar tar upp min påse ur ryggan, i påsen har jag en handuk, kallingar, en extra tröja och tandborste,tandkräm och inge mer för vi ska ju bara vara borta två dagar och en natt.

Jag hänger upp mina grejor och går ut i korridoren och in på toan, sätter tandborsten i ett av glasen sen går jag in på rummet igen och provar sängen.. riktigt skön är den, så jag kommer nog sova som en stock i den.

Det knackar på dörren , jag hoppar till men säger.. ja kom in.. farfar visar sig och utbrister.. haru sommnat eller!
Närå svarar jag..ingen fara,,det uttrycket har jag nog tagit efter farfar,för han sa så ofta..ingen fara..

 Då knallar vi ner för jag ska ha tag i strömming som syrran har lovat att göra i ordning åt oss.. djäv.... gott förstår du.Och så ska vi titta på dom stora båtarna och snacka med sjömännen.
Okej vi går säger jag för det vill jag inte missa för allt i världen och fantiserar direkt om att vi ska träffa pirater.

Men det får ni vänta med att läsa om.. för nu är det dags att fixa mackorna igen. hörs later// Holmen