holmenshistory

Året är fortfarande 1967 och jag och farfar sitter och kollar på tv.

Farmor sitter oxå med men hon tittar bara upp ibland och kollar för hon sitter och broderar samtidigt, det gjorde hon alltid när vi tittade på tv, vet inte varför men jag tror att hon slappnade av då och hon var inte så intresserad av filmer eller sånt och på nyheterna och vädret som farfar måste se, så var det bara elände sa hon.

Plötsligt reser sig farfar och går fram till elutaget och dra ur sladden till tv,n, det gjorde han alltid när han blev trött och han sa oxå nåt i stil med..japp det var det eller det är en ny dag imorgon eller så sa han slut i rutan. Farmor och jag kollade på varandra en stund men så lag hon ifrån sig broderi grejorna och sa ja det är väl dags!

I samma veva som farfar skulle gå in på toan så sa han, skaru med i morrn! Jag ska åka till Gävle å hälsa på min syster Svea, det var länge sedan muttrade han och halvskrek sedan.. morsan, ja han kallade farmor så, Per och jag ska åka tidigt i morrn fixar du matsäck åt oss. Farmor såg frågande ut först men sen sa hon blir ni borta länge? för hon hade hört var vi skulle.

Nä sa farfar vi sover över en natt bara men det blir en överaskning för syrran sa han.

Hoppa i säng nu sa han och tittade på mig, så du pallar att gå upp i morrnbitte.. tidigt. å det gjorde jag ögonaböj för jag ville ju verkligen följa med, spännande tyckte jag att få åka till en storstad men,men hur?

Jag kunde inte sommna för jag låg och tänkte hur i he.. ska vi komma dit och såg mig själv sittande bakpå farfars gamla motorcyckel en blue arrow 175 kubik eller skulle vi ta båten..näh det skulle ju ta en vecka minst.

Jag fick lov att slå bort tankarna och sova, det gick till slut.

Vaknade med ett ryck kl 05.00 trodde först att jag försovit mig men det var nog farfars rakapparat som väckte mig, för han stod redan på toan och rakade sig.

Han var klar ganska snart och kom ut från toaletten, när han såg att jag var uppe redan sa han.. morrn sjusovare å så garva han.

Farmor va redan uppe, hon stöka runt i köket med att göra i ordning våran matväska, medans jag var på toan och farfar satt på sig finbyxorna och finskjortan, det gjorde han alltid när han skulle åka bort.

Hemma gick han alltid i blåbyxor eller gamla "finbyxor" som var lappade och lite fläckiga men dom dög att ha på sig hemmavid sa han, för att kasta sånt som gick att använda det gjorda han inte.

Farfar hade bott på barnhem för hans föräldrar dog och där hade man det inte fett sa han, därför tyckte han att man skulle ta rätt på allting och vara rädd om det.

Nåväl vi skulle ju åka till Gävle, men jag hade ju glömt och fråga hur.. Farfar ropa jag på han, hur ska vi komma dit.. nästan skrek jag

Vi åker tåg skrek han tillbaka från kammaren, ja först bussen till Uppsala för vi får ju inte bli skitiga sa han med syfte på sin motorcykel som var ganska oljig, men det är bara bra för då rostar grejorna inte fast tyckte han.

Jaha så var vi klara, farfar och jag stod utanför huset och kollade på soluppgången , det var verkligen en vacker dag.

Näh.. nu måste vi knalla i väg så vi inte missar bussen sa han plötsligt, farfar går fram mot ytterdörren som står öppen och ropar.. morsan äru inte klar snart, han mena förstås om hon var klar med vår matsäck. Farmor kommer halvspringande med ryggsäcken i högsta hugg.. här är den, allt är klart, i den har ni varsin termos, en med kaffe och en med varm choklad i, åsså dubbla paket med limpmackor, ett paket med stekta ägg på mackorna och i det andra har ni ostmackor sa hon och log åt oss.

Det är bra sa farfar åt henne, å tack ska du ha sa han, hjälp mig på med den äru snäll.

Farmor hjälpte på med ryggan och klappa samtidigt farfar på axeln, va försiktiga nu sa hon, jodå sa farfar det ordnar sig , hej på dig sa han så gick vi. fast hon hann klappa mig på kinden och säga lite tyst va rädda om er och ta hand om farfar sa hon, jadå sa jag och sprang efter farfar som redan var borta vid grinden. 

Fortsättning följer...