holmenshistory

Frukosten var avklarad och jag tackade farmor å farfar och sa näh..en annan har ju jobb å tänka på så jag måste sticka iväg nu. Ja gör du det sa dom i mun på varandra..men du kommer väl hem till kvällsmaten! jadå sa jag, det gör jag. Farfar sa..jag kommer förbi och tittar mitt på dan nån gång, bra svarade jag.

Jag kuta ner till Bertil och hitta han direkt, han höll på att slå vass med lie,för han ville ha fint även nere vid sjön!
Godmorgon skrek jag åt han, han kollade upp och fick syn på mig,nämen godmorgon på dig målarn, sa han e klockan redan åtta eller har du försovigt dig skämtade han. Men så kollade han på sin klocka och såg att den nästan var åtta, närå skoja bara du är på tid ser jag. Du har ju gjort ett bra jobb med uthuset redan så det är bara att fortsätta där. Och jag har inte rört burkarna och penslarna utan dom står innan för mitt dörren där du ställde in dom i går eftermiddag.

Jag börjar på direkten, så det händer nåt svarade jag å kuta tillbaka upp, bra hörde jag Bertil säga.
Jag tog fram grejorna och rörde som vanligt ordentligt i färgen så det inte vart nåt fel. Flytta stegen till ena långsidan och började stryka på färg längst upp under takfoten.

Efter två och en halv timma sken långsidan röd och fin av den påstrukna faluröfärgen, precis när jag skulle börja på den andra långsidan hörde jag gammelmormor ropa maat...jag kollade upp mot huset och såg den lilla gumman stå på färstutrappen. Jag kollade ner mot sjön men såg inte till Bertil. Men så plötsligt ropa någon precis bakom mig.. Brraa jobbat  , jag hoppade säkert en meter rakt upp i luften för jag var ju inte alls beredd på nåt sånt.

Hoppsan skrämde jag dig sa Bertil..det var inte meningen, äh jag vart inte så rädd ljög jag. Men dåså sa han bra de, men nu är det mat, kom med vetja. Ja tack sa jag jag kommer ,ska bara plasta in penslarna så dom inte torkar. Okej sa han, jag går före och vaskar av mig. Jag var alldeles efter han och....
Redan när jag klev upp på trappen hörde jag gammelmormor hojta..målarn kom in du..stig på, stig på.

Bertil sa men morsan! det är ju Per, ähh skoja inte så sa hon och tittade på mig som hade färgfläckar i håret i ansiktet på armarna och benen ja nästan  överallt, klart det är målarn det ser jag ju sa hon, så vare slut pratat om det.

Bertil och jag öste på talrikarna av både stekt färsk fisk å grönsaker å potatis..mums nu kände jag att jag var hungrig, va gott det ska bli.
Men var är bestiken sa Bertil, jag kollade bredvid min talrik men där fanns det inga heller! Morsan! sa Bertil har du glömt att lägga fram kniv å gaffel. Hon svarade inte utan stirrade bara rakt fram. Bertil gick till bestik lådan och drog ut den..men den var tom? Vad i självasta glödheta....

Bertil gick å satte sig bredvid gammelmormor, morsan vad har du nu hittat på?..Då tittade hon upp på honom och sa lite tyst, ja mer än tyst.. för hon viskade, det springer ju så mycket löst folk här nu förtiden så jag gömde silvret i linneskåpet som står i mellan. I mellan var ett litet rum mellan fin rummet och Bertils sovrum. Men morsan dåå..vad menar du med löst folk! Ja vetu viskade hon ännu tystare,
det är ju både okända målare och andra fígurer som ränner här nera sa hon. Men målarn är ju Per sa Bertil åt henne,

Jaha!  det visste inte jag sa hon, fast Bertil förklarat det alldeles nyss, men som sagt hon vart lite eller ganska mycket virrig emellanåt. men så var hon ju jättegammal så det var inget att säga om det.

Bertil och jag hjälptes åt att plocka fram alla gafflar å knivar med mera till kökslådorna igen sen åt vi upp maten med god aptit. Gammelmormor käka också som ingenting hade hänt och pratade på som vanligt igen.

fortsättning följer.. // Natti,natti från Pappa, morfar å raggarn