Mmm våfflor gott...
Härligt sa farfar vi kommer på stört fast om nån timma då! Det går bra.. då ska dom vara klara sa han och gick förbi oss in i stugan.
Mums sa vi båda och slickade oss om munnarna när vi gick vidare på en liten gångväg igenom skogen, uppåt och ännu mera uppåt gick det. Farfar stånkade och jag hann tänka.. farfar måste ha nåt i magen innan han får sockerfall eller vad det heter. Men just då kom vi fram , där det fanns..slurp... frasvåfflor. Farfar beställde och vi fick dom ganska fort. Vi satte oss på en bänk och smackade i oss, våfflan ,sylten och grädden, gu va gott det var.
Nähh nu kollar vi in björnungarna, ja Furuvik hade fått tillökning i vinter, tre små björnungar hade födds.
Dom hette Knatte, Fnatte och Tjatte. precis som Kalle Ankas brorsöner. Och precis där dom sålde frasvåfflorna där bodde björnarna.
Det var roligt att kolla in björnarna, hur dom busade med varandra, rullade runt och sprang omkring nere i berget där dom bodde tillsammans med björnmamman inte björnpappan för han bodde på en annan djurpark.
Sen gick vi och kollade in en massa andra djur..kul att se hur dom ser ut i verkligheten, bisonoxe, orangutang, flamingo fågel, fast farfar sa marabou stork.. men det sa han bara för att skoja med mig för det var en flamingo.
Och vi gick in till en massa känguru..dom såg roliga ut, där dom satt och käkade och när dom skutta iväg.
Jaha sa farfar ganska högt..så sa han när han tyckte att det var färdig tittat och ville gå vidare. Nu går vi till tivolit och tar varsin lott. Ok sagt och gjort,vi gick. Fast vid berg o dal banan stannade jag och kollade in dom som skrek och skrattade när vagnen for som en pil upp och ner, höger sväng,vänster sväng. Är du sugen å prova frågade farfar. Ja det skulle jag gärna göra, du då farfar undrade jag. Nähh sa han jag står nog över. Fast när vi kom fram och skulle betala biljetterna, då hör jag farfar säga.. två biljetter tack! Va skaru åka med i varje fall skrek jag,
Japp jag gör dig sällskap, ifall du vill hålla nån i handen flinade han. Ähh sluta sa jag, du kanske grinar efter farmor skojade jag tillbaka. Vi får väl see.. sa båda två i munnen på varandra.
Först gick det jättesakta.. uppför den första backen..men sen bar det i väg..störta ner för en jätte stor backe..å sen en skarp vänstersväng, följt av ett gupp och sen en högersväng, upp och ner igen..jag skrek inte men både jag och farfar skrattade som tokar, ända tills det var färdigåkt, ja till och med när vi gick därifrån så hade vi båda ett flin på läpparna.
Ska vi gå och vinna en choklad ask då sa han, vi gick till choklad hjulet och tog varsin lott, men ähh det vart nit för oss båda.
Vi kollade in spöktåget som låg precis i närheten, vågar du åka frågade farfar, så klart jag vågar sa jag.
Trodde aldrig att farfar skulle åka det också..men det var bara att hänga på när man vart bjuden så klart. Han köpte biljetter och så ställde vi oss i kön, det var ca 10 st före oss. Men det gick fort..bara 4 före oss nu..snart våran tur!.
Fast den åkturen får vänta tills nästa gång .. hörs P
Djurparken
Pass på sa farfar när spårvagnen kom! Vi hoppade ombord och farfar betalade fem kronor för sin biljett och två kronor för min..han bjöd mig,, fast jag hade lite pengar själv..som jag fått av tant Svea förstås, annars hade jag inte haft nåt.. för pappa måste ju se till att pengarna räckte till alla därhemma först och främst. Ja jag fick ju nån krona i böjan av sommarlovet, fast dom gick ju åt.
Det gick fort att komma fram.. endast 35 minuter tog det. Vi gick fram till entren och skulle betala, farfar sa.. en pensionärsbiljett.. tack! jaha tänker ni, är min farfar redan pensionär? ja året är ju 1967 och fast min farfar bara är 58år är han pensionerad på grund av mycket slit som ung och hans hjärtfel och sockersjukan förstås. Farfar gillat inte till och början med..att vara pensionär men han vändje sig med tiden.Och för min del så var det perfekt..en bästa kompis var han och en som visste och kunde jätte mycket.. lärde mig mycket om livet och även en massa tok å bus förstås. Perfekt...
Han betala mitt inträde oxå och vi fortsatte in i parken förbi det första stora djuret.. en giraff..hur stora är dom ! hur stora som helst.. giraffens huvud va ungeför lika lång som hela jag! värsta jag sett.
Sen kom vi fram till shimpansen hus där djurena sov och gropen där dom fick vara ute på dagarna, det var både pansarglas och staket runt alltihopa! och mitt i fanns det en massa rep och gungor å torkade träd med mera, som shimpanserna kunde leke i. Hur kunde någon av dom rymma ut därifrån tänkte jag.. och kom att tänka på min dröm tidigare. Så kom en skötare ut och berättade hur shimpanserna levde och vad tyckte om att äta osv.
Vi kollade och lyssnade en stund sen knallade vi vidare till nästa djur..det var oxå en massa apor fast dom var mycket mindre än shimpanserna. och dom verkade inte lika smarta som deras större bröder.
Så kom vi fram till tåget? Tåget undrar ni..ni åkte ju spårvagn och ni ska väl inte åka hem redan? närå..det här tåget går bara runt djurparken och det är pyttelitet..men en vuxen kan sitta uppe på taket på en vagn..då kan även dom få åka med en runda.
Vi köpte varsin biljett och så bar det iväg. Lite barsligt kanske.. fast bra.. om man ville kolla in var alla grejor låg någonstans.
Vi åkte ner mot havet och där såg vi att det låg en gammal militär anläggning.. som var nerlagd nu.. men fullt utrustad.... dit måste vi gå tänkte jag..spännande att kolla in hur det var att bo och leva där i en bunker mitt i berget, under brinnande krig.
Tåget gick som sagt runt nästan hela djurparken och när vi kom tillbaka så hoppade vi av och innan någon av oss hade sagt nåt till den andra så gick vi ner mot havet.
Men farfar öppna munnen först och sa..såg du militäranläggningen där nere ! Ja sa jag..vi går ner medesamma och kollar innan det blir för mycket folk där..åsså knata vi på tysta tills vi kom fram till en ingång i berget precis längst nere vid vattnet.
Farfar gick ner först.. å jag strax efter. Där nere i berget var det gott om utrymme..riktiga rum och gångar var det. Jag gick fram till ett rum och kollade igenom en tjock glasruta .. innen i rummet fanns det en säng,ett bord en toalett,och ett klädskåp och så satt det en skyltdocka på en stol..fullt påklädd i militärkläder. Hmm lite läskigt såg dockan ut nästan som en riktig mäniska.
Jag gick vidare i bergs korridoren.. men ! vart tog farfar ivägen? Nästa rum var ett kanonrum..alltså där man sköt mot fiende fartyg ute på fjärden. Häftigt tyckte jag.. att kika i dom fina kikare som fanns där i rummet, man såg ju jättebra och långt bort i dom.
Sen vart det en jättelång korridor där det stod skyltdockor i naturlig mans storlek utklädda till olika militärer. Jag stod och kollade in en som såg väldigt naturlig ut..när jag tyckte att den blinkade med sitt ena emaljöga! helt plötsligt rörde han oxå på ena fingret och nästan samtidigt höjde han högra armen..som han skulle slå mig i huvudet med näven.. jag höll på att göra i brallan, lever dockan eller?.. då hörde jag ett..mohaaa följt av ett ännu värre asgarv.. jag kände genast igen det.. det var farfars garv. Han kom fram från baksidan av skyltdockan och hade ett stort flin över hela ansiktet.
Nu vart du bra skraj va.. sa han fortfarande flinande. Ja sa jag.. du får inte skrämmas så förmanade jag.. ähh jag skoja lite bara sa farfar..och så sa han.. nu ska vi gå och kolla in björnarna och käka varsin frasvåffla med sylt å grädde tyckte han och smackade med munnen. Vi behöver få i oss lite energi..så vi orkar hela dan eller hur du.. sa han medans han klättra upp ur bunkern. Ja..jo visst tyckte jag. Typiskt farfar att på någon sekund gå från att skrämmas till att bjuda på våfflor, men snäll..de var han i alla fall.. fast han skrämdes i bland. Och vi har ju spöktåget och berg o dal banan kvar att utforska.. så kom igen nu.. vi drar vidare hörde jag han säga medans jag åxå klättrade upp.. strax bakom farfar,,upp ur berget.
Jag berättar vidare så fort jag få tid över..
schimpansen är lös
Djurparken..min sista stund är kommen tänkte jag, när dom basunerade ut i högtalarna att den älsta och största schimpansen hade lyckades med att smita ut ur sin bur och befann sig någonstans i närheten. Var försiktiga,gå inte fram till honom,sätt er i säkerhet..osv. Jag måste leta på farfar tänkte jag, för vi kom ifrån varandra när alla sprang runt i panik för att sätta sig i säkerhet undan för den stora farliga schimpansen. Och han var verkligen inte nåt att leka med, han hade ju fyra mans styrka i armarna så en annan skulle han ju kunna döda med en halvmiss. Hua.. jag måste gömma mig.. jag smög i väg bakom ett hus, såg inte till farfar, vart sjutton hade han blivit av.
Jag kom in i ett skogsparti och där växte det en massa enar och andra buskar! så jag tänkte att här hittar han inte mig, shimpansen alltså, precis när den tanken for genom huvudet så kände jag något hårigt mot mitt ena ben. vad var det..shimpansen, nu döörr jag, jag skrek som en galning aiii, iiihh, hjääälp. plötsligt hörde jag farfars röst , fast den lät som den kom långt bortifrån. Varför ligger du här å skriker som en galning för? sa han och tog på mig med sin grova håriga arm, det var den jag hade känt mot benet innan jag vaknade till ordentligt.Det är dags och kliva upp nu om du ska med till Furuvik. Jag låg alltså i tant Sveas hos i Gävle. Phuu..jag hade drömt alltihop, jag var alldeles svettig men nu var jag inte rädd längre och hade börjat lugnat ner mig. Vilken tur..att det inte var på riktigt, den här gången i alla fall.
Rappa på nu och kom ner å käka frukost sa farfar medans han klampa ner för trappan. Jag for in på badrummet och borsta tänderna och tvätta av ansiktet snabbt som bara den. Klar nuu! ropade jag samtidigt som det var min tur att klampa ner för trappan.
Tant Svea tittade upp på mig när jag stormade in i köket, vad håller ni två på med frågade hon? och tittade fram och tillbaka på farfar och mig! först en massa skrik sen klampar ni ner för trappen som en hjord elefanter!
Ja.. hmm vi ska ju till Furuvik idag och jag ville få fart på Per urskuldar sig farfar.
Å jag måste ha drömt nåt! svarar jag fort innan Svea hinner fråga farfar nåt mera. Ja, ja ni båda är väl bara lite upp spelta säger hon utan att ställa frågan till oss, utan mer som ett svar till sig själv.
Men sätt er tillbords och ta för er medans jag hämtar Henry. Svea kommer tillbaka ganska snart med Henry i hasorna.
Vi käkar goda mackor och jag dricker varm choklad medans farfar och Svea dricker kaffe och Henry får sitt morgon te. Skaru med till Furuvik Henry! frågar farfar, näh idag är det bridge hos Kalle en gata upp härifrån! Bridge! säger farfar.. va e de för nåt ? fast farfar mycket väl visste vad bridge va för nåt. Det är ett trevligt kort spel svarar Henry. Ja kortspel det var nästan det enda Henry gick ut för.Fast farfar gillade inte bridge. Okej då blir det bara du och jag Per sa farfar, om inte du syrran vill följa med sa han och kollade på Svea. Nej tack svarade Svea, mina bena orkar inte trava runt där längre, men tackar som frågar sa hon. Jag har nog sysselsättning här hemma ska ni se säger hon.
Ta spårvagnen vetja föreslår Svea, precis när vi ska gå ut genom dörren. Spårvagnen avgår alldeles i närheten, bara två gator ner härifrån och ni kommer ända fram till ingången till parken. Det låter bra tycker farfar å jag. Tack för tipset hördudu svarar farfar. Vi går nuu.. säger jag otåligt, japp.. kom igen svarar farfar.
Innan vi går ut från gården frågar jag farfar, du tog väl din medicin? Jadå svarar han, den här gången kom jag ihåg. Men tack för att du frågade. säger han i nästa andetag.
Vi knallar ut genom grinden, jag vänder på huvudet samtidigt och ser då Svea som står på trappen och vinkar åt oss! Jag höjer på armen och vinkar tillbaka, säger åt farfar lagom tyst så hon inte hör, att han ska göra detsamma.. han vinkar lite förstrött med höger hand. Farfar hade svårt på den tiden att visa känslor, det vart lite bättre när han blev äldre. För när han var på barnhem fick man inte vara känslosam, då fick man bara mera stryk berättade han för mig. Usch så dumma dom var där, tyckte jag.
Vi kom fram ganska snart till spårvagnskuren, därifrån vår spårvagn ska gå mot Furuvik. Jaha där kommer spårvagnen redan, he, he bra tajmat av oss flinar farfar.
Slut i rutan för i kväll..fortsättning följer.
morbror Henry och Furuvik
Henrys bästa sysselsättning var att sitta på sitt rum och käka godis och kolla på film! Han gick sällan ut, kanske nån gång på sommaren och då var det ut på bron eller som mest ut i trädgården? då förstår ni varför han hade blivit så stor.
Men det är ingen ide att tjata sa tant Svea, för då kommer han inte ut från sitt rum på en vecka minst.
När vi alla hade ätit klart sa Henry helt plötsligt.. Per vill du komma med in på mitt rum! och kolla på en film?
Jag svara.. självklart.. för att inte såra han.
Vi gick in.. och det första jag fick se var ett jättestort segelfartyg.. som modell förstås . Ett mycket fint arbete var det. Henry sa.. när han såg att jag glodde som en besatt på det.. för jag älskade fina skepp, både verkliga och modeller. Farsan va sjöman,och det är en kopia på det sista segelfartyget han jobbade på sa Henry.
Henry visade mig var alla sysslor utfördes på skeppet och var alla bodde, m.m det var verkligen intressant.
Jag förstår nu lite mer i alla fall varför det hade blivit som det blivit för morbror Henry. För Henry hade blivit alldeles knäckt när hans pappa hade seglat iväg.. den sista gången.. som han sagt till sin pojk.. men inte kommit tillbaka något mera. Henry hade stannat på sitt rum flera veckor den och väntat.. att pappan skulle komma hem.
Fast han kom aldrig hem något mera.. troligtvis så dog han på något hav någonstans och fick en sjömans begravning. Alltså han vart begraven i havet. Henry fick aldrig veta riktigt hur det hade gått till.
Men nog om detta sa Henry..det är ju länge sedan, fast han var märkbart rörd. Vi kollar på en film och käkar lite karameller och popkorn sa han och satt på ett band i videon. Vi hade en trevlig kväll och jag gick från Henrys rum som en mera vuxen person tyckte jag i alla fall fast det bara gått en dag till på sommarlovet och jag var fortfarande bara tolv år.
Jag sa hej då till morbror Henry och gick ut till farfar och tant Svea. Där är du ju utbrast farfar, jag trodde ni två hade rymt iväg till söderhavet sa han. Tant Svea skrattade till lite lätt, ingen större risk att morbror Henry skulle åka iväg så långt.. tror jag i allafall sa hon. Vi får väl se längre fram, när han blivit van med tanken att resa svara jag. Det blir ett kommande äventyr att berätta om.i
Farfar hade smygit väg upp till sitt rum och skrek nu till mig..säg gonatt till Henry och Svea och kom upp och lägg dig.
I morgon blir det till att åka spårvagn ut till djurparken Furuvik och då måste du va pigg för annars orkar du inte bullra farfar och slog igen sin dörr precis när jag svara..närå..jag kommer ögonaböj..mehh, ähh..ja mena.. jag ligger till sängs så gott som redan, halvskrek jag tillbaka för jag ville ju inte missat! Farfar svara inte, utan det hördes snarkningar redan från hans rum. Måste i säng tänkte jag genast.
Nästa episod tillsammans med farfar kommer så småningom/ hlsn Holmen.
D
