holmenshistory

Hade precis pratat klart med farmor när jag hörde farfar hojta på mig, ähh Per kom ut till mig, jag sitter på bron?..bron undrar ni! jo farfar sa så.. att han satt på bron.. fast han satt på trappen till huset. Vet inte varför han sa så! Men jag sprang ut till han, jaså där sitter du sa jag. Ja.. vasa hon då..undrade han. Farmor menar du svarade jag, fast jag visste att det var henne han mena. Konstigt varför säger man så undrade jag ? Ja. jo. började jag när jag skulle berätta vad hon hade sagt. Hon var förstås nyfiken hur resan hade gått. Ja det är klart sa farfar och vad svara du på derå sa han, jag svara att det hade gått såå.. bra, hela vägen till Gävle. Jag nämde inget om din och min lilla lurning med konduktören. Bra svarat sa farfar. Men  sen då? undrade hon inte vad vi hade gjort idag! Näh.. inte medesamma iallafall, utan det första hon frågade efter det var, har farfar tagit sin medicin? Ja inga problem sa jag, det har vi båda två hjälpt till med. Var bara lugn du.. farfar mår såå..bra. Jag nämde inget denna gången heller att farfar hade glömt ta medicinen på förmidagen. För hon blir ju så orolig då, å de ville inte jag, å inte farfar heller... Bra svarat sa farfar.

Då hon hade hört att allt var bra sa hon, kan jag få prata med farfar! Ja självklart svarade jag..ska bara hämtan! han sitter alldeles i närheten, precis utanför.. på bron sa jag!

Undrar varför hon ska prata med farfar för ?  kanske måste vuxna få det "bekräftat".. att det verkligen var bra! dom kanske inte litade på små folket. Fast farfar brukade alltid lita på mig! måste frågan tänkte jag. Och när farfar hade lagt på lurn, så undrade jag lite försiktigt, va hon inte nöjd.. med svaren alltså frågade jag.

Jodå pojk, sa farfar.. mer än nöjd.. hon berömmde dig och sa att du va duktig som tänkte på mig och såg till att  jag fick i mig mina mediciner. Så tvärvände han i resonomanget , vilket farfar gjorde ganska ofta. Ska vi ta och åka till Furuvik i morrn undrade han?

Jag såg nog ganska frågande ut, men fick ur mig.. är det där alla djuren bor! Japp sa farfar.
Men skulle vi inte åka hem i morrn! undrade jag. Ähh det går flera tåg skämtade han...

Näh.. det var det farmor och jag diskuterade i telefon.. om vi ville och fick för Syrran så kunde vi va kvar en natt till efter denna . Att få stanna en natt till det skulle ju vara som att vinna högsta vinsten tänkte jag.


Okej vi kör påt` sa jag... men ropa på Tant Svea så vi får höra hennes åsikt.
Farfar ropade på syrran sin, och hon svarade medesamma,.. självklart ska ni stanna en natt till. Föresten stanna hela veckan vetja. Jaa... skrek jag..fast innombords,  så inte farfar skulle bli för ledsen ifall han ville åka hem efter i morrn. För jag var mån om att både farmor och farfar skulle må bra.

Strax därefter plingade Svea i en gammal koppar klocka och ropade samtidigt, kvällsmaten ärrr... klarrr....

Det luktade underbart.. stekt färsk strömming, hem lagad potatis mos, färska kryddor, hem lagad senap? senap undrar ni... till strömming? Jo Svea gjorde en alldeles egen stark/söt  senap som var världsberömd, sa farfar. Världsberömd! ja till hennes stekta strömming i alla fall  sa farfar.

Vi satte oss till bords..Jag, farfar, Svea.. och?.. ingen mer.. var är morbror Henry undrade vi allihopa.. jag hemtarn sa Svea innan varken farfar eller jag hade rört eller sagt nåt.

Ska bli spännande att få träffa morbror Henry tänkte jag.. och undrade samtidigt.. hur ser han ut, vad han gör han, är han indian,eller är han en utomgjording.. eller va för nåt

Men det får bli en annan gång// Ha det, vi hörs Holmen.


P.S  Jo.. jag provade senapen och det smakade utmärkt till Sveas nystekta strömming. Fast det kanske låter lite konstigt.  men så vare.

Nästa station Tierp stopp i 5 minuter hojtar den barska konduktören, fast inte lika argt längre.. hmm farfar hade nog rätt.Konduktören kanske redan hade börjat tänka sig för och bli lite snällare, det lät så i alla fall.
Farfar sa vi stannar i kupen men vi kan öppna fönstret och titta lite för på 5 minuter hinner vi inte göra nåt. Bra tänkte jag.. så vi inte blir från åkta.
Vet du varför kråkorna flyger på rygg över Tierp sa han?  näh svarar jag, men tierpan i skolan säger att det är för att tacka gud. Nähh det är för att slippa se eländet säger han..å börja skratta så där härligt som bara farfar kan, å då börjar jag oxå skratta.Det kliver av några..kanske 5 stycken men det kliver på några flera, dom har väl lessnat och vill bort säger farfar och drar ner fönstret.

Så rycker tåget igång och har snart full fart igen. Stora åkrar fladdrar förbi och en å annan lada hinner man också se.
Och sen far vi förbi en stor skylt med en massa djur på, apor, elefanter,och giraffer, vad är det för ett ställe frågar jag! Det är ju djurparken, furuvik säger farfar och du har varit där en gång för länge sedan. När då? frågar jag för jag kommer inte ihåg det. Du var bara lite drygt ett år den gången meddelar han. Inte undra på att jag inte kommer ihåg det då! svarar jag. Vi kan kanske åka dit någon gång du å jag... jaa det gör vi skriker jag innan han hinner prata klart, för det skulle ju vara så kul att se djuren när man är lite större kommer ihåg nåt.

Nästa ställe heter Skutskär, talar farfar om och där ger du tusan i att öppna fönstren för det luktar f-n där.. ruttet ägg eller nåt liknande fy.. fnyser han.
Han berättar vidare att dom gör sulfit eller sulfat till pappersmassa där, det är därför det luktar så.
Vi kände lite lukt genom ventilen men det var inte så farligt.. som en liten fis bara.

Så helt plötsligt börjar tåget sakta ner, vi är nog framme alldeles strax säger farfar, å det var vi.
Konduktören gastar ut.. Gävle station nästa.

Vi hoppar av och jag följer farfar som en igel så jag inte ska tappa bort han.
Hänger du med frågar han, jarå svarar jag.. ingen fara. Hur långt är det till tant Svea undrar jag! Det tar väl en kvart till tjugo minuter att gå svarar han.
Men så ser jag att farfar vinglar till och ser lite blek ut i ansiktet, kan vi inte sätta oss här på bänken ett tag så jag kan vila benen säger jag, fast jag inte är trött utan bara orolig för farfar.Ja en liten stund går väl an, klockan är ju inte så mycket än avslutar han.
När vi sitter där och filoseferar så kommer jag påt.. farfar frågar jag lite försynt, har du tagit din medicin?

Nä just djä.... svarar han, det skulle jag ju ha gjort när vi fika och åt mackan. Men jag har inte bara glömt det, utan glömt att ta med alltihop, vilket elände.. men så tar jag ryggan och rotar runt lite i den och visst i botten hittar jag nåt... och håller upp en påse med dynamit pillren, ja det är nitroglys.. nånting för hjärtat och både diabetes pillren och hanses insulin med spruta å allt. Morsan du är en ängel utropar han och han mena förstås farmor.
Farfar tar en halv macka och ett piller, det räcker för att han ska pigga på sig. Och efter bara en liten stund skojar han igen.. tur att det inte var nåt med pumpen.. fast det är klart morsan hade ju lagt ner dynamiten så det hade inte varit någon fara, för dom är det drag i. Han mena förstås den där nitroglys.. som man lägger under tungan,
det bara smäller till, så är pumpen i takt igen säger farfar. och pumpen det är ju själv hjärtat det.

Ja va bra hinner jag precis säga när en skitfin kolsvart cheva 55: stannar vi röd ljuset alldeles framför oss. Kolla vilken fin amerikanare säger jag och stirrar på den med öppen mun. Mmm.. säger farfar,fint ljud. Han gillar båtar,  motorcyklar och gamla traktorer mycket mera än stora amerikanare, men bra att han gillar ljudet i varje fall tycker jag. För när jag blir stor ska jag ha en amerikanare det har jag bestämt, en cheva ska jag ha.

Jaha så knatar vi vidare, efter en stund frågar jag, är vi framme snart? Japp här är det säger farfar och öppnar grinden till ett stort grått hus, det har tre våningar.
Farfar bultar på dörren och den öppnas nästan direkt, nämen är det du brorsan som kommer och hälsar på! vad glad jag blir säger hon och kramar om farfar. Och det här måste var Björns pojk eller hur undrar hon och tittar på farfar. Hur kunde hon veta det undrade jag men sa inget. Men vi tog varandra i handen och jag sa godag tant, ähh sa hon.. säg Svea det blir bra och så fick det bli.
Ni får kvarta en trappa upp sa hon för här nera ligger jag och ett rum har morbror för vi har ju båda svårt att gå i dom fördömda trapporna. Okej svarar vi nästan i kör och går upp till våra rum, farfar tar upp min påse ur ryggan, i påsen har jag en handuk, kallingar, en extra tröja och tandborste,tandkräm och inge mer för vi ska ju bara vara borta två dagar och en natt.

Jag hänger upp mina grejor och går ut i korridoren och in på toan, sätter tandborsten i ett av glasen sen går jag in på rummet igen och provar sängen.. riktigt skön är den, så jag kommer nog sova som en stock i den.

Det knackar på dörren , jag hoppar till men säger.. ja kom in.. farfar visar sig och utbrister.. haru sommnat eller!
Närå svarar jag..ingen fara,,det uttrycket har jag nog tagit efter farfar,för han sa så ofta..ingen fara..

 Då knallar vi ner för jag ska ha tag i strömming som syrran har lovat att göra i ordning åt oss.. djäv.... gott förstår du.Och så ska vi titta på dom stora båtarna och snacka med sjömännen.
Okej vi går säger jag för det vill jag inte missa för allt i världen och fantiserar direkt om att vi ska träffa pirater.

Men det får ni vänta med att läsa om.. för nu är det dags att fixa mackorna igen. hörs later// Holmen

Kliver av precis framför en fontän med en jätte staty i.. som ska föreställa näcken..tala farfar om.. och som har en jättestor snopp! jag pekar på den och säger till farfar kolla vilken snopp han har.. farfar kollar och utbryter.. ja det var en redig en! mm.. säger jag, så var det slutsnackat om den.

Vi löser biljetter till Gävle på tågstationen, farfar betalar åt mig, jag bjuder sa han..tack,tack sa jag två gånger för att visa min uppskattning. Tåget ska gå om bara 20 minuter så vi letar på rätt spår och tåg och hoppar på.
Vi sätter oss vid ett bord där det är ledigt närmast fönstret på båda sidorna. Bra tycker vi, för då kan vi kolla ut, utan att sitta och sträcka på oss. Jaha då ska vi åka tåg också! det var länge sedan säger han. Förra gången jag gjorde det var när jag vart inkallad i det militära och fick åka tåg till Värmland, där jag fick göra min beredskap för det var ju andra världskriget då. Min dotter Elvy hann nästan bli två år innan jag fick se henne.

Lumpar tiden  kan jag berätta många historier om, om du vill förstås sa han. Ja gärna sa jag för man lär ju sig mycket av dom som är äldre, plus att det är roligt att lyssna på dig när du berättar säger jag. Va bra tycker han då ska jag berätta en massa tokigheter för dig men inte idag utan det får jag göra framöver.

Näh nu är jag sugen på en kopp kaffe och en äggmacka säger farfar och sträcker sig efter matväskan, än du då..är du sugen, ja tack säger jag det skulle sitta fint med lite varm choklad och en macka.
Vi fikar och smackar på mackorna medans tåget börja röra på sig norrut.
Hördudu Per säger farfar mitt i en tugga, ska vi skoja lite med konduktören! Hurdå undrar jag. Jo du tar biljetterna och jag lossas som jag inte har någon biljett. Men ,men då kanske han blir jätte arg säger jag , ähh jag såg han när vi klev på och han såg så butter ut säger farfar,han måste piggas upp lite. Jag får biljetterna och stoppar dom i fickan medans farfar förmanar mig att va tyst så länge konduktören pratar med han.

Jag har lite svårt att sitta still men till slut kommer kontuktören och stannar precis där vi sitter. Biljetterna tack säger han väldigt myndigt.Jag har ingen säger farfar! VA.. skriker konduktören..vad säger du! har du ingen biljett? Näh säger farfar igen, nehä då är det bara att följa med mig säger konduktören, för på mitt tåg ska ingen tjuvåka!
Men så tittar han plötsligt på mig och säger änn du då pojk, ja, jo, stammar jag, jag har biljett. Få se säger han,
jag plockar upp en biljett som han nästan sliter ur handen på mig och börjar syna den ordentligt. Ja den här var ju rätt och riktig utbrister han nästan lite  besviket. Farfar blinkar till mig och nickar lite med huvudet och formar läpparna till ett brra... Ja men du får följa med mig säger han och vänder sig om till farfar. Jag blir lite orolig att han verkligen ska ta med farfar och sätta honom i buren så jag skriker rakt ut, häärr.. är en till och visar farfars biljett för konduktören. Han synar den väldigt noga och utbrister vänd åt farfars håll, jaha vad är det här då! frågar han undrande. Det är en tågbiljett säger farfar å småflinar lite. Konduktören har nu blivit ganska röd i ansiktet, va för sa du att du inte hade någon biljett då undrar han. Farfar säger då med lugn ton, jag hade ju ingen, pojken hade ju den! Då vänder han sig till mig och stirrar på mig en stund.. men du då.. varför saru inge?

Du frågade bara om jag hade biljett inte om jag hade farfars oxå säger jag. Farfar garvar lite tyst och säger samtidigt till konduktören, du får försöka bli lite snällare och inte vara så barsk! så ska du se att folk blir snäll  mot dig oxå avslutar han. Bahh.. säger konduktören och traskar vidare.

He.he det där gjorde vi bra du å jag, nu kommer han nog tänka efter hur han ska vara mot sina medmäniskor i fortsättningen.

Tåget dundrar på och vi har redan paserat Månkarbo och närmar oss Tierp där det ska vara ett kortare stopp.


Nä nu måste jag bre mackor tills i morrn å sen hoppa i säng.. fortsättning följer vilken dag som helst..Holmen.

Året är fortfarande 1967 och jag och farfar sitter och kollar på tv.

Farmor sitter oxå med men hon tittar bara upp ibland och kollar för hon sitter och broderar samtidigt, det gjorde hon alltid när vi tittade på tv, vet inte varför men jag tror att hon slappnade av då och hon var inte så intresserad av filmer eller sånt och på nyheterna och vädret som farfar måste se, så var det bara elände sa hon.

Plötsligt reser sig farfar och går fram till elutaget och dra ur sladden till tv,n, det gjorde han alltid när han blev trött och han sa oxå nåt i stil med..japp det var det eller det är en ny dag imorgon eller så sa han slut i rutan. Farmor och jag kollade på varandra en stund men så lag hon ifrån sig broderi grejorna och sa ja det är väl dags!

I samma veva som farfar skulle gå in på toan så sa han, skaru med i morrn! Jag ska åka till Gävle å hälsa på min syster Svea, det var länge sedan muttrade han och halvskrek sedan.. morsan, ja han kallade farmor så, Per och jag ska åka tidigt i morrn fixar du matsäck åt oss. Farmor såg frågande ut först men sen sa hon blir ni borta länge? för hon hade hört var vi skulle.

Nä sa farfar vi sover över en natt bara men det blir en överaskning för syrran sa han.

Hoppa i säng nu sa han och tittade på mig, så du pallar att gå upp i morrnbitte.. tidigt. å det gjorde jag ögonaböj för jag ville ju verkligen följa med, spännande tyckte jag att få åka till en storstad men,men hur?

Jag kunde inte sommna för jag låg och tänkte hur i he.. ska vi komma dit och såg mig själv sittande bakpå farfars gamla motorcyckel en blue arrow 175 kubik eller skulle vi ta båten..näh det skulle ju ta en vecka minst.

Jag fick lov att slå bort tankarna och sova, det gick till slut.

Vaknade med ett ryck kl 05.00 trodde först att jag försovit mig men det var nog farfars rakapparat som väckte mig, för han stod redan på toan och rakade sig.

Han var klar ganska snart och kom ut från toaletten, när han såg att jag var uppe redan sa han.. morrn sjusovare å så garva han.

Farmor va redan uppe, hon stöka runt i köket med att göra i ordning våran matväska, medans jag var på toan och farfar satt på sig finbyxorna och finskjortan, det gjorde han alltid när han skulle åka bort.

Hemma gick han alltid i blåbyxor eller gamla "finbyxor" som var lappade och lite fläckiga men dom dög att ha på sig hemmavid sa han, för att kasta sånt som gick att använda det gjorda han inte.

Farfar hade bott på barnhem för hans föräldrar dog och där hade man det inte fett sa han, därför tyckte han att man skulle ta rätt på allting och vara rädd om det.

Nåväl vi skulle ju åka till Gävle, men jag hade ju glömt och fråga hur.. Farfar ropa jag på han, hur ska vi komma dit.. nästan skrek jag

Vi åker tåg skrek han tillbaka från kammaren, ja först bussen till Uppsala för vi får ju inte bli skitiga sa han med syfte på sin motorcykel som var ganska oljig, men det är bara bra för då rostar grejorna inte fast tyckte han.

Jaha så var vi klara, farfar och jag stod utanför huset och kollade på soluppgången , det var verkligen en vacker dag.

Näh.. nu måste vi knalla i väg så vi inte missar bussen sa han plötsligt, farfar går fram mot ytterdörren som står öppen och ropar.. morsan äru inte klar snart, han mena förstås om hon var klar med vår matsäck. Farmor kommer halvspringande med ryggsäcken i högsta hugg.. här är den, allt är klart, i den har ni varsin termos, en med kaffe och en med varm choklad i, åsså dubbla paket med limpmackor, ett paket med stekta ägg på mackorna och i det andra har ni ostmackor sa hon och log åt oss.

Det är bra sa farfar åt henne, å tack ska du ha sa han, hjälp mig på med den äru snäll.

Farmor hjälpte på med ryggan och klappa samtidigt farfar på axeln, va försiktiga nu sa hon, jodå sa farfar det ordnar sig , hej på dig sa han så gick vi. fast hon hann klappa mig på kinden och säga lite tyst va rädda om er och ta hand om farfar sa hon, jadå sa jag och sprang efter farfar som redan var borta vid grinden. 

Fortsättning följer...

Tjena

Året är 1967 det är sommar och jag är 12 år. Farmor undrar om inte farfar och jag kan ta bussen in till Uppsala och handla. Jag kutar och frågar farfar.. jodå säger han, vi tar båten.
Jag kutar tillbaka till farmor och talar om för henne att det går bra! vi fixar det. Farmor skriver nota så vi vet vad vi ska handla.
Farmor kommer ut med notan på gården där farfar och jag håller på att lasta skottkärran med nödvändiga grejor till båten såsom extra ankare, fendrar, lina  och fotogenbrännare till kultändningsmotorn.
Farmor säger till farfar ska ni inte åka och handla åt mig, jodå säger farfar men vi tar Tuffa Viktor istället det är mycket roligare än och skvalta på den där gamla bussen ända in till stan.
Farmor suckar lite men säger åt oss att vara försiktiga och frågar samtidigt om farfar har tagit sin spruta för han har diabetes.. jodå det är fixat, ropar han halvägs på väg ned för vägen.. men dina tabletter då undrar hon.. har dom i fickan skriker han tillbaka, den medicinen har han för sitt hjärtfel, ingen fara viskar han till mig.. det rusar bara lite ibland lugnar han.. så vare slut snackat om det.

När vi kommer ner till sjön har vi precis gått förbi huset som farmor föddes i och som hennes pappa byggde på 20 talet, i huset bodde då farmors bror Bertil. Som är en av två yrkesfiskare på ekoln.
Så lasta vi över alla grejor i ekan för Tuffa Viktor ligger en bit ut från land för han skulle ta i sjöbotten annars.

När vi är framme vid stor båten så lastar farfar över alla grejor och hoppar över själv också, jag ror fram och binder fast ekan i bojen som Tuffa Viktor ligger förtöjd i.
Det går ganska fort att värma upp tändkulan.. när den är glödhet så pumpar farfar i bränsle och rullar i gång motorn med hjälp av ett stort svänghjul.. tuff,tuff säger motorn när den hoppar igång i ett moln av rök och det kommer rökringar ur avgasröret som står rakt upp genom hytten.
Resan går bra hela vägen till Uppsala, första biten på sjön som heter ekoln fram till Skarholmen tar ca  en timme, sen tar det nästan lika lång tid i fyrisån upp till hamnen i Uppsala, där vi lägger till vi kajen utanför tullhuset.

Det har mulnat på så farfar tar fram en gammal plåtburk som han lägger på avgasröret.. ifall det skulle börja regna säger han.
Vi knallar iväg och handlar allt på notan, det är fixat på en timme, men nu har det börjat spöregna så vi springer till båten och får in kassarna i hytten som skydd för regnet.

Vi sitter båda två i hytten medans tänkulan värms upp, det ryker lite därinne men är mysigt ändå.
Så är den uppvärmd och klar för start, farfar öppnar luckan i taket på hytten så han kan ställa sig upp för att få bättre kraft när han ska rulla igång svänghjulet och starta motorn, den går igång på första startförsöket med en djäv.. smäll och vi ser båda två kaffeburken flyga i luften högre än högsta träden i stadsparken, för att sen ramla ner i fyrisån och den sjunker innan vi hinner göra nåt. Farfar garvar så att han håller på att smälla av.. vi glömde visst att ta bort kaffeburken från skorsten skrockar han och har sen ett flin på munnen hela vägen hem.

Resan hem går bra, men vi får sitta i hytten hela vägen för det spöregnar.. det lättar när vi når land och när vi förtöjt och lastat över allt i ekan så har det redan slutat regna.

Farmor står i dörröppningen när vi kommer med skottkärran full med båtgrejor och matkassar, hon hade varit lite orolig.. för det hade ju blåst och regnat och sen förstås, var hon ju alltid lite rädd att farfar skulle bli dålig när vi var ute på våra upptåg.. men,men ingen fara sa farfar alltid.. då glömde hon nog bort det för hon börja plocka med varorna som vi köpt istället.

Japp det var allt för denna gång.. Hörs från raggarn, mäniska och pappa

Tjena

Idag ska jag berätta om en episod som jag var med om tillsammans med min farfar år 1965 å jag är tio år.

Jag bodde varje sommarlov hos min farmor och farfar i deras hus som farfar byggde 1942.
Han dog tyvär alldeles för tidigt, han vart 77år men medans han levde så hade vi skitroligt ihop, han var som Åsa Nisse hittade alltid på en massa tok.

Den här dagen skulle vi spränga en stubbe som var i vägen tyckte farfar. Vi gick ner i källaren och hämtade en dynamitgubbe och lite stubintråd, sen borrade vi ett hål i stubben och pulade ner dynamiten i hålet, sen satt farfar dit en kort stubintråd i dynisen.. 15 centimeter mer behövs inte sa han för tråden kostar ju pengar den med och slösa de gjorde han aldrig, för han hade vuxit upp på barnhem och visste vad fattigdom va för nåt.

Jag fick äran att tända på, farfar ställde sig bakom ett träd 10 meter bort och han sa åt mig att springa till han fort som fan när jag hade fått fyr på tråden och det gjorde jag.
Precis innan det smällde kom en räv och gick förbi bara en liten bit därifrån, jag hann säga till farfar.. titta en räv!  Sen small det utav bara helv... det skaka i trädet som vi stog bakom och det ringde lite i öronen.

Men stubben var ett minne blott.. bara ett hål och lite trä stickor var  kvar där stubben  hade legat, men räven då tänker ni! jodå den klara sig för farfar såg hur den drog iväg som en raket över åkern och han springer nog fortfarande sa farfar och garvade som bara den.

Ja så kunde det gå till när farfar och jag greja lite, jag kanske berättar någon till historia om oss lite längre fram vi får se.

Hörs igen från mäniskan,pappan raggarn

Jaha då kör jag på med berättelsen om mitt liv som mäniska, pappa och raggare!

Det är tidigt 60 tal och farsan har fortfarande bara mc kort men har bytt upp sig till en Henkel bil!
Vad är det frågar ni er?
Jo den är oxå trehjulig och skitliten.. med den är några år nyare än Fuldan och  den har en vajer i stället för stag till bromsarna! så man förhoppningsvis hade bromsar när det vart minusgrader, men det var inte alltid så.

Vi hade kusiner som bodde i Nysätra mellan Örsundsbro och Enköping och dom hälsa vi på ganska ofta på den tiden. Och den här dagen var det vinter och svinkallt.. men vi åkte dit ändå med våran värsting Henkel maskin i stort sätt utan värme i den lilla kupen.

Men vi kom fram helskinnande och var där hela dagen och det snöade som fn och vart bara kallare å kallare.

Runt midnatt skulle vi fara hemmåt, farsan fick i gång mc bilen och vi bar iväg  mot Uppsala  i snöyran , vi ungar fatta ju inget att det kunde vara farligt att köra i den myckna snön och halkan utan vi bara tryna vidare i det lilla baksätet.

När vi äntligen kom hem så sa morsan till farsan.. efter ha varit tyst hela resan.. det där gick ju bra!
Jadå sa farsan.. fast vi inte hade några bromsar.. för bromsvajern hade frysit fast i sitt hölje!
Men,men vi kom hem så fortsättning följer.

Hörs vidare senare//